Carcassonne Star Wars Edition

Jag fick Carcassonne Star Wars Edition i julklapp och har spelat det några gånger. Spelidén är liknande som den vanliga versionen – istället för vägar så finns det ”trade routes”, städerna har blivit astroidbälten och klostren är planeter. I stort så fungerar spelet precis som tidigare – jag har dock inte testat att spela i lag så jag kan inte uttala mig om det.

Den stora skillnaden är att man slåss om astroidbälten, planeter och trade routes. Det är med andra ord inte möjligt att två spelare delar på poängen för t.ex. ett astroidbälten utan istället så avgör man vem som vinner med hjälp av några tärningar. Detta tillsammans med färre meeples gör att spelandet sker i ett högre tempo än det vanliga Carcassonne. Jag tycker också det verkar som om resultatet är mer beroende av slumpen än normalt.

Jag tycker att det är en variant som är snabbare och agressivare än den vanliga, det blir inte samma planerade som i vanliga Carcassonne men å andra sidan så tar det inte lika lång tid att spela en omgång. Kort sagt en spel värt att spela.

A Gospel Story

En av de stora händelserna i höst för de i Umeå som sjunger i kör var ”A Gospel Story”. Det var ett arrangemang där professionella, semi-professionella och rena amatörer tillsammans framför föreställningen ”A Gospel Story”. Amatörerna kom från Umeå med omnejd medan de andra kom från Gospelverkstaden och USA.

Resultatet av de hela framfördes i Aula Nordica på Universitetet, du kan se bilderna här.

Umeå 2014

Jag var på invigningen av kulturhuvustaåret i går, reklamen för invigningen hade utlovat en bra ljusshow och de tecknade bilderna såg ganska fantastiska ut. Och de senaste dagarna har vi kunnat se strålkastarna rita mönster på himmeln när vi åkt till jobbet.

Så jag tänkte att det här måste man gå och titta på. Visserligen kändes det lite märkligt att de sa att de räknade med 35000 människor i Rådhusparken, det blir ju lite trångt då och väldigt svårt att se något. Men vad vet jag, jag har aldrig arrangerat något sådan här.

Så vi åkte in till stan, parkerade vid ishallen där det fanns ganska mycket plats – trevligt. Men vi skippade gratisbussen eftersom det bara var en kilometer eller två att gå. Ett mycket bra beslut upptäckte vi när vi såg en av bussarna rulla förbi – proppfull beskriver inte det hela på ett bra sätt, det såg ut att vara värre än så. Och det var den enda buss vi såg på vår promenad.

När vi kom in till Rådhusparken så var det som väntat mycket folk, så vi började försöka ta oss ner mot älven på höger sida. Trångt, trångt, trångt … och man såg ju inte så mycket av det som fanns nere på isen.

Så började då själva invigningen … med någon ”sång” … jag antar att det var hur de hade mixat ljudet men där vi stod lät det mest som några som stod och ylade. Och om man försökte se vad som hände så kunde man skymta någon lampa nere på isen och mellan grenarna lite granna av någon storbildsskärm.

Sedan kom talen, där högdjuren stod och sa samma sak om och om igen. Det hade räckt att killen från Sametinget hade snackat, de andra tomtarna skulle aldrig ha varit upp på scenen.

Vill ni se ungefär vad jag såg?

Av någon märklig anledning så började trycket nu lätta, det var nämligen ganska många som var på väg bort från parken och efter ett tag så stod vi i en ganska stor lucka … som blev större med tiden.

Dags för den omtalade showen … det är möjligt att den var fantastisk men fråga inte mig, för jag har bara sett en liten del av den – trots att vi i slutet stod i en stor lucka med nästan inga människor alls. Fast när drönarna lyfte och körde i gång så blev det lite intressant – det var ganska läckert. Och ett fyrverkeri är ju alltid trevligt – fast det var ganska fjösigt.

Jag är lite förvånad över det hela, för det första var de 10% av showen jag såg inte så speciell. För det andra så fattar jag inte hur de hade tänkt när de planerade arrangemanget – de måste ju ha fattat att ingen skulle se något. Hur kan man lägga scenen längst ner, när stället där åskådarna ska stå har en sådan här profil:

Jag fattar inte hur man tänkte där, tror att tanken var bra men sedan så gick något på tok. Så min upplevelse av invigningen sammanfattas kan sammanfattas med ett ”jaha” – jag är besviken och hade väntat mig något bättre.

Eller för att citera någon okänd ”50000 var på invigningen och 400 såg nåt”

Audiobooks

Kirk McElhearn lists a number of good enhancements that audiobooks should get, although I admit that I rarely listen to non-fiction books (it could be that source code doesn’t work well as audio 🙂 ). But I’m not sure that this is correct:

Audible does have chapter breaks in its files (at least they show up on iPods; I’m not sure about other MP3 players), but these breaks are set at the ends of the original CDs, not the actual chapters of books. So you can skip ahead to the beginning of the next (virtual) CD, or go back to the beginning of the current CD, but not to the beginning of a chapter if you missed part of it. For that, you need to scrub back and try and find where the chapter starts.

I’m currently listening to Ben Bovas ”Voyagers” and there the length of each chapter ranges from 8:27 to 30+ minutes. Similarly ”Right Ho, Jeeves” by Wodehouse ranges between 28 to 48 minutes. Ken Follets ”The Pillars of Earth” have chapter sections that are between 15 to 50 minutes (I only checked 1 of the 5 files that the book is divided into).

I admit that I haven’t actually checked to see that these chapter sections corresponds to book chapters but at least it seem to apply to ”Voyagers” and ”The Pillars of Earth”.

But agree completely that you get a completely different experience when listening to a book compared to reading it. In fact audiobooks are the reason why I’ve started to ”read” books again, I’ve been in a phase in my life where I’ve had little time to sit down and read. But audiobooks have made it possible for me to take advantage of the time I spend in the car (I bought extra iPod support), on the bus, while waiting in line or walking downtown. The only drawback is that it’s almost impossible for me to lay down on my bed and listen, I always go to sleep 🙂