Dagens träningsbild

Jag var slö igår (också) och hoppade över träningen eftersom jag hostade lite väl mycket. Men eftersom jag ändå var tvungen att åka dit för instruera så passade jag på att fota lite när avanc-gruppen tränade lite kata.

Tydligt är det att sporten förbrödrar 🙂

Nästan träningsvärk

I går så var jag med på en träning för första gången på en halv evighet och även om det var en lugn träning så känns det i benen (eller också är det de där 5-6 km jag gick med Teva-sandaler på asfalt). Vill inte säga att jag har träningsverk men musklerna i vaderna är så där lagomt möra idag – naturligtvis är det ju trist att det känns efter en lugn träning men samtidigt så är jag inte förvånad, jag har inte rört på mig så mycket det sista året.

Jag hoppas jag lyckas lite bättre den här vintern jämfört med i fjol … men det ser lite mörkt ut.

Årets sommarläger

Så, då var årets sommarläger över. Så här efteråt så kan jag konstatera att jag nog skulle ha stannat hemma, efter att ha tränat väldigt lite hela vintern + en 6-veckors förkylning som inte hade gått över innan lägret startade så orkade jag inte träna speciellt mycket. Fick nöja mig med ett pass per dag … men lägret var kul i alla fall.

Som vanligt så var det en gradering i början av lägret, den här gången till 4:e Dan (bilden ovan). Annars så var det träning, grillkvällar, brännboll och även en kanotkväll. Kort sagt en trevlig vecka där man fick träffa på en hel del gamla bekanta.

Påsklägret 2016

Det var ett tag sedan jag sist lyckades ta mig till ett Påskläger och det var på gnällen att det blev någon resa i år heller. Men, men, iväg kom jag och tur var det. Jag tycker detta var det bästa påskläger jag har varit på.

Det är lite svårt att sätta fingret på vad som var annorlunda, men för det första så var det många bra instruktörer. Sedan var det bra gästinstruktörer, jag gillade speciellt John Gage.

Jag tyckte att han hade intressanta saker att berätta och visa. Stefan Stenudd hade också några intressanta varianter på olika tekniker, en sak som jag gillar med Aikido är detta med att bara följa med och anpassa teknikerna efter vad motståndaren gör.

Men annars verkade lägret vara mera ”intensivt” än normalt, dvs många tycktes satsa hårdare än vanligt vilket gjorde att det verkade ha rätt kul.

Sedan var det naturligtvis läge för att träffa bekanta

En del passade dock på att skaffa nya undersåtar

Naturligtvis fick jag inspiration att börja träna mer fokuserat … men väl tillbaka i Umeå så var det tillbaka till verkligheten, dvs jobbet och lite för mycket att göra så att det har inte blivit något av med mer fokuserad träning. Men allt som allt så var detta mitt bästa Påskläger … hittills.

Det finns fler bilder från lägret här.

Terminens första barnträning

Idag var det dags för att instruera årets första barnpass. Den här terminen så är det meningen att jag ska ha Jutsulek och Knatte 1, jag måste erkänna att jag de senaste terminerna saknat att ha Jutsulek. Även om alla barngrupper är roliga så är det något speciellt med Jutsulek, de är totalt ohämmade och kommer med de allra härligaste kommentar, det är helt omöjligt att gå från ett pass utan ett leende på läpparna.

Idag var de 13 stycken som kom, jag hade hoppats på några till men det kanske kommer fler nästa pass.

Newaza Cup

I går så var det dags för terminens Newaza Cup och som vanligt så var det en blandning av glädje, sorg och en hel del roliga stunder. Mitt favoritögonblick var nog när det var dags för final i en av knattegrupperna och det kom fram bara en deltagare. Domare och sekretariat ropade förtvivlat men ingen kom, till slut kom en kommentar från publiken:

”Han är upptagen med en kaka”

Mycket riktigt, en ung man kom sakta gående gående från fiket mumsade på en kaka. Under ett glatt fnittrande från publiken så sätter han sig ner bland publiken innan domaren lyckas få ut honom på mattan. Klart sött.

Annars var det flera bra matcher, generellt tycker jag man kan säga att flickorna är tekniskt duktigare än killarna.

Årets första träning

Idag vart det dags för årets första träning och jag ska vara ärlig och säga att jag var en aning orolig när jag åkte in till stan. Jag har inte tränat alls under julhelgen och inte så bra sedan i början av november – egentligen inte sedan i maj – så konditionen är inte direkt på topp och jag känner mig ohyggligt stel och klumpig. Tyvärr så skulle min farhågor visa sig vara befogade … suck.

Det hela började redan på uppställningen när vi böjde oss fram för att göra inhälsningen. Då hördes det där ljudet som man inte vill höra samtidigt som det blev svalare om baken. Jag vill gärna tro på att det var ett par gamla vältvättade byxor där sömmarna var svaga och inte att jag blivit fetare.

Nåja, efter en lätt uppvärmning så flåsade jag som en bättre blåsbälg. Sedan blev det dags för slag, spark, kast i versioner som inte finns i systemet – julträningarna bjuder ju alltid på lite ovanliga saker. Som vanligt så var jag totalt värdelös när det gällde kast och fall … men det är ju ingen nyhet direkt.

Sedan blev det då dags för kvällens äventyr. Jag kommer inte ihåg vad tekniken heter men man lägger upp ena benet på framsidan av motståndaren och sedan hoppar man upp och lägger det andra bakom och vrider/trycker motståndaren neråt/bakåt. Efter en stund så tänkte jag prova och slänger upp vänsterbenet, vrider mig lite lätt för att sätta ner handen i mattan och slänga upp höger ben. Precis då händer det något i vänster höft, jag kan inte riktigt beskriva det men först kändes det bara lite ömt för att sedan bli en allt intensivare smärta, för att till slut göra riktigt ont. Dvs tvärtom mot hur det brukar vara.

Det hela klingade dock av och efter 5 minuter var allting som vanligt, förutom att vänster fot ville vrida sig inåt i några minuter till. Men även detta försvann och det enda som har hänt sedan dess är att det stuckit till några gånger i höften. Det närmsta jag kan komma på att jag känt är när jag fick armen ur led en gång … men det kändes inte riktigt likadant och mycket, mycket mer !!

Det är i sådana här stunder jag undrar varför jag håller på med denna sport! Helst ska man vara ung, vältränad, vig och inte fallrädd – dvs tvärtimot mig på alla punkter. Jag borde väl ge mig på rullator-racing eller något annat passande.

Kort sagt så började inte årets så lysande när det gäller träningen