Hundägare för en vecka

Jag har visserligen tagit hand om hundar förr, men det har bara varit för en eftermiddag eller nåt sånt. Men nu skulle vi ta hand om Nelson i 10 dagar, hur skulle det gå??

Nu var det egentligen ingen större fara att ta hand om Nelson i 10 dagar eftersom Annika har haft hund förut. Men för mig som ”bara” har haft katt förut så var det lite spännande – fast det blev lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Nästan alla hundar jag träffat tidigare har varit jakthundar … och Nelson är inte en jakthund!! Så den första promenaden blev lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig 😀

Men låt mig ta det hela från början, jag har träffat Nelson tidigare och tyckte då att han var en riktigt cool hund. Så när vi fick chansen att ta hand om honom en vecka så sa jag ”ja” på en gång. När han kom så sprang han runt som ett tok och kollade runt överallt. Lite senare så var det dags för en skogspromenad, så jag gjorde mig redo för en längre skogspromenad.

Nelson och jag gick glatt ut från huset och började gå längs en skogsväg. När har jag har varit ute och gått med andra hundar så har detta inneburit att jag har haft en hund som dragit iväg i kopplet för att kolla något. Här hände något helt annat. Nelson inte bara gick efter mig, han la sig ner och ville inte gå längre – vi var 50 meter från huset – utan han tyckte det var dags att gå hem. Detta har aldrig hänt mig förr, men eftersom Nelson nyss hade kommit till oss så var han kanske lite vilsen/orolig.

Men nej, trots att han en vecka senare verkade ha vant sig helt och hållet vid att bo hos oss så hade han inte lust att ta några längre promenader. Jag hade också hoppats på att ta några häftiga bilder när han hoppade i sjön från bryggan … men icke. Han vägrade nämligen att hoppa i från bryggan utan gick försiktigt i från bryggan.

Så vad lärde jag mig av detta? Jo, att hundar är individer de också 😀