Nu är det mer än 13 månader sedan jag fick min glaskroppsavlossning så jag tänkte det är dags att tala om hur läget är i dag. Jag har varit ganska irriterad på allt grummel som funnits och vilket gjort att jag ibland har haft svårt att läsa och se saker. Jag har framför allt haft problem med att läsa på bildskärmar och titta på TV – vilket är speciellt problematiskt för mig eftersom jag tillbringar stora delar av dagen med att arbeta med datorer. Dock så har jag inte haft några större problem när jag sportat, jagat eller bara varit ute på stan – vid något tillfälle har jag blivit lite irriterad när jag varit ute och kört bil.
Däremot så har synskärpan inte ändrats, den är ganska precis densamma som jag hade för 3-4 år sedan så där har det gått bra. Om man bortser från det som hände den första månaden eller två så har läget varit ganska stabilt, inga större ändringar har skett. Det har visserligen ändrats lite granna dag från dag, ibland har det varit sämre och ibland bättre. Men i slutet av oktober-november så tyckte jag att grummlet blev mer irriterande och jag retade mig allt mer på att de flöt omkring och var i vägen – tills jag plötsligt insåg att jag nu kunde se igenom några som fram till dess hade varit ganska opaka. Det verkar som något har hänt och mer av grummlet har absorberats och blivit mer genomskinliga, dvs jag har nu mindre besvär är för 4-5 månader sedan och det är lättare att läsa på en skärm – mycket trevligt.
Nu är det lite mer än sex månader sedan jag fick min blödning i ögat … så vad har hänt sedan dess? Jo, det har varit lite upp och ner.
De första dagarna var ju rätt dramatiska med 100% blindhet men det försvann ju rätt snabbt. Ganska snart så kunde jag ju se lite granna och efter några dagar så var det bara en dimma kvar. Även den dimman försvann ganska snart och jag såg riktigt bra. Den glädjen varade dock inte så länge … efter några veckor så började grumlingarna klumpa ihop sig precis där jag fokuserar. Jag kan visserligen flytta på dem genom att röra ögat men det är lite jobbigt att läsa texter när man inte ser bokstäverna.
De senaste veckorna verkar det dock som en ny förändring är på gång, klumparna har tunnats ut och det har blivit mer dimlikt igen. Jag vet inte vad det betyder men jag hoppas naturligtvis att det är någon indikation på att grumlet håller på att absorberas.
Idag är det ingen bra dag för mina ögon, nu har grummlet från glaskroppsavlossningen flyttat sig runt så att det hamnar precis där jag tittar när jag läser. Och inte blir det bättre av att det andra ögat också har en anhopning av grummel på samma ställe.
Kort sagt – det är besvärligt att läsa när man inte ser bokstäverna. Det är faktiskt rätt intressant, just när jag hade haft blödningen så såg ingenting men det mesta försvann inom en vecka eller så. Sedan efter en två-tre veckor så såg jag ganska tydligt och det var inte speciellt mycket grummel i ögat … men sedan dess har det blivit värre. Det varierar visserligen mellan olika dagar men rent generellt så tycker jag att det har blivit sämre december-februari och nu håller det väl sig rätt konstant. Dock tycker jag att grummelkoncentrationen just där ”jag tittar” har ökat på sista tiden.
Så just nu är jag ganska irriterat på allt grummel som flyger omkring och är i vägen … skulle absolut inte klaga om jag vaknade upp en morgon och kunde se ”som vanligt” igen.
Tydligen ser allting OK ut (tack för det!), de svetsningar som gjorts tidigare har läkts bra och det finns inga nya. Doktorn nämde operation för att fixa grumlingar men jag är accepterar att det är som det är och vill inte chansa – tycker riskerna med operation inte låter som något uppväger fördelarna. Men det finns tydligen de som insisterar på operation när de har samma mängd grumlingar som jag.
Nu är det som det är och blir det inte värre än så här så är jag nöjd.
Det är ingen kul upplevelse att plötsligt tappa synen, det var något som hände mig för några dagar sedan. På ungefär 20 minuter så gick jag från fullt seende till att inte se något alls. Här är vad som hände.