Jag har nyligen varit med om min andra glaskroppsavlossning, den var dock mycket värre än den första. Den första innebar att jag fick en del cellansamlingar i ena ögat, den som jag nu fick innebar att jag temporärt tappade synen på mitt högra öga.
Den första hände i början på 2008 och det som jag märkte var att jag fick betydligt fler “svarta prylar” som flöt omkring i mitt vänstra öga. Den här gången var det helt annorlunda, jag ska försöka beskriva vad som hände. Det hela började med att jag var och tränade och fick så en lätt smäll på höger öga, det var absolut ingen hård smäll utan den bara nuddade vid ögat. Dock så såg jag de typiska “glaskroppsavloppsningsblixtarna” under cirka 1.5 vecka, sedan slutade det och jag trodde det var över … vilket ju var helt fel. Cirka 4-5 dagar senare så kom den riktiga glaskroppsavlossningen … eller i alla fall den som var riktigt otäck (jag hoppas inte det kommer några fler, fast risken finns).
För att du ska få någon uppfattning om vad som hände så tänkte jag försöka illustruera hur det såg ut för mig, vilket kanske förklarar varför jag tyckte det var rätt så otäckt. Ungefär så här såg det ut när jag tittade på något innan det hände något:
Det hela hände när jag var ute och körde bil, jag kunde plötsligt se svarta sträck som rörde sig neråt och hela tiden ändrade form. Ungefär som när man häller ner lite karamellfärg i en glas med någon trögflytande vätska. Och det var ju precis vad som hände, det var blod som rann in i glaskroppen.
Det är ju lite otäckt när det händer något sådant här, men jag förstog vad det var frågan om så jag tog det rätt lugnt. Dock så var min ryn rejält försämrad innan jag kunde stanna bilen. I princip så såg jag bara lite granna i kanten medan själva mitten av ögat var helt täckt av en sorts dimma.
“Dimman” var helt enkelt blodet som sakta spred sig i glaskroppen och blev allt tjockare, till slut så var det som om jag försökte titta igenom en glas med nyponsoppa. Dimman blev allt tjockare och senare på kvällen så såg jag inte mycket alls.
Ringde in till sjukvårdsupplysningen som efter en konsultation med någon “ögonjour” höll med om min diagnos. De lovade att ringa upp mig på måndagen och fixa en tid för kontroll – vilket inte hände förrän på tisdag.
Dagen efteråt så hade det minskat en aning, men det var fortfarande ganska svårt att göra något på jobbet.
De närmsta dagarna så minskade dimman allt mer och det blev lättare att använda ögat till något.
På fredagen så fick jag äntligen tid hos ögonkliniken. De gjorde en kontroll och kunde konstatera att det fanns tre mindre skador på övre delen av näthinnan — dvs risk för näthinneavlossning. “Det måste vi fixa på en gång”, ingen diskussion eller något utan det var bara att ställa in sig på behandling. Det blev en kort diskussion om vilken behandling som jag skulle få — “lasersvetsning” eller operation. Ganska snabbt beslöt de sig för svetsning och körde igång …
För den som aldrig har fått ögat “svetsat” så kan jag tala om att det är lite “irriterande”. Det gör inte ont på något sätt men det är inte så kul att få en ganska stark blixt riktad rakt in i ögat på några centimeters håll — speciellt inte när det upprepas några hundra gånger. Att säga att man är “trött i ögat” efter en sådan behandling är ingen överdrift, mitt öga såg ut så här direkt efter behandlingen.
Gick omkring med en sådan där pupill under resten av dagen. På kvällen inträffade något rätt så märkligt, dimman lättade betydligt och det blev lättare att se, det varierar dock med tiden så ibland är dimman tjockare och ibland så är den tunnare — men jag är mycket tacksam att det har blivit bättre.
Just nu så väntar jag på att få gå på återbesök och se om svetsningen lyckades eller om man måste ta till grövre metoder. Jag hoppas definitivt att det fungerade och att jag inte behöver råka ut för den där större operationen — det lät inte så kul!!
(2010-01-05: Har skrivit lite granna om hur det är 13 månader efteråt här)
Fy för jäkelen…. va otäckt. Jag hade fått panik. Tur att det har gått bra så här långt vad jag förstår.
Blev svart för mig också i dag men det var inte så otäckt. Men lite pirr ändå. Min MacBook Pro hör till dessa som har fel på grafiken. Min skärm blev kolsvart. Som tur är så ersätter Apple detta utan kostnad trotts att garantin är ute.
Jo, det är ingen höjdare och man blir ju rätt orolig. Hittills verkar det vara OK – de upptäckte en liten skada till igår men halva glaskroppen verkar ha lossnat nu så.
Jag måste erkänna att jag har en oförskämd tur med mina Macar, alla har fungerat utan problem (snabbt ta i trä) men jag är lika orolig varje gång jag får en ny … är det något problem exemplar eller inte. Det är snyggt att de fixar det utan pengakrav.
Ajdå, minsann otrevligt att vara med om sådant. Jag börjar bli rädd att näthinnelossning är något som tycks vara ärftligt i min släkt efter att mina båda farbröder råkat ut för det (den enas operation gick OK, den andra fick komplikationer och råkade t.o.m. ut för vårdfel då en lokal läkare gjorde ett laseringrepp under en rutinkoll som hon trodde var rätt förfarande [vilket visade sig vara strängt förbjudet enligt specialisterna i Helsingfors som borde ha blivit tillfrågade]).
Inget vidare alls. Lycka till.
Ja, det är inte så kul och man får väl dras med grumlingar i ögat resten av livet. Men det är mycket bättre än alternativet. Jag kan bara rekommendera att du kontaktar läkare om/när du börjar se blixtar eller plötsligt har mycket mer grumlingar än vanligt.
De säger att svensk sjukvård är långsam men jag vet inte jag … varje gång jag har varit dit har det varit “action” på en gång (arm ur led, problem med ögonen, ungar med olika problem) det har varit behandling/operation inom någon timme. Jag är väldigt nöjd med att specialisterna jobbar på “mitt” sjukhus, det är aldrig något snack om vad som ska göras.
Jag måste bara säga att jag förstår hur det är. Har glaskroppsavlossning just nu. Inte så illa men det kan bli. Sedan vet jag mycket väl hur det är att ha näthinneavlossning. Har haft det 2 gånger i mitt 22- åriga liv. Första gången när jag var 11 men då var det inte så farligt, lite laser och sedan var det klart. Värre var det när jag var 16. Började med när jag såg på tv, som en liten hinna som bara dök upp. 2 timmar senare när jag var på USÖ i Örebro täckte det halva ögat och det blev akut operation. Mer än 75% av vänsterögat är förstört men jag ser mer än vad jag borde se säger min läkare som liksom jag är helnöjd med tanke på omständigheterna. Hade föresten glasögon innan andra operationen men dom behöver man inte längre
Du får gärna svara på min mail om du vill. //Broman.
Mail: brogren_87@hotmail.com
11 och 16 … det var ju inte så kul !!! Du har haft tur som ser mer än “vad du ska”. I mitt fall så säger de att det är en kombination av närsynthet och ålder (45+). Synskärpan är som före men det är rätt med ordentligt grumlingar, så pass att det ibland är lite svårt att läsa … i alla fall ruggigt irriterande. Vad gjorde de för sorts operation? laser eller gick de in och gjorde något mer avancerat?
Hej,Det var intressant att läsa din berättelse. Jag förstod idag när jag var på Ögonmott att jag råkdade ut för glaskroppsavlossning i mars när jag berättade för läkaren vad som hade hänt. Jag hade aldrig tidigare hört talas om något sådant.MVH/Yvonne
Hej Yvonne,
Det tog ett tag innan jag såg din kommentar. Jo det verkar som om de allra flesta inte har en aning om vad glaskroppsavlossning är för något eller att det kan vara farligt. Jag brukar försöka tala om för alla jag känner att om de ser blixtar eller något liknande att de ska kontakta en “riktig” ögonklinik för att få råd. Själv är jag så priviligerad att ögonkliniken ligger 200 m från jobbet så det är det närmsta stället att söka hjälp (och jag är ruggigt nöjd med den hjälp jag fått på Universitetssjukhuset här i Umeå)
Hej, jag själv råkade ut för glaskroppsavlossning för 3 månader sen men utan att något ingrepp behövde göras. Jag har sen sökt efter info om detta på nätet och hittade din sida. Jag har fortfarande ordentligt med grumlingar i mitt öga. Kommer dessa att gå bort med tiden eller är det verkligen så illa att jag måste leva med dessa. Jag är 35 år men kraftigt närsynt så jag var lite i riskzonen. Jag var i går kontakt med ögonkliniken men väntar fortfarande på svar från doktorn. Hoppas att du har svar på min fråga. Många hälsningar Malin
Ja, vad kan jag säga. Det har gått 9.5 månad sedan det hände och det går både upp och ner. Ibland så är det värre, tex idag, medan andra dagar tänker jag inte på det. Den största förbättringen för mig skedde inom 1-2 veckor och efter 3 månader så har det bara varit väldigt små förändringar.
Det som jag märkt är att grumlingarna “är tunnare” så en viss del har absorberats men inte så att det är någon stor förbättring. Ibland så ser jag inte bokstäver pga grumlingarna men de glider oftast undan efter en stund.
När jag var in på ögonkliniken så sa läkaren att det fanns de som inte stod ut med den mängd grumlingar jag har utan krävde att få bli opererade. Själv så tycker jag att risken är större än vad jag kan vinna så jag kommer inte att göra något sådant förrän det blir värre.
Men själv så räknar jag med att mina ögon inte blir bättre än så här utan att jag får leva med det resten av livet. Vilket kan vara ett visst problem eftersom det mesta jag gör kräver hyfsad syn.
Jag hade glaskroppsavlossning för 3-4 år sedan på ett öga. Mitt andra öga har jag bara ledsyn på, så jag är beroende av att ha fullgod syn på det friska ögat. Fick emellertid besvärande sviter efter avlossningen. Allt motljus är störande och jag klarar bara att sitta en kort stund vid den bärbara datorn med blank skärm. Måste förstora allt. Även bokstäver i en bok kan bli suddiga efter en stund. Solljus – motljus i en bil gör att jag ser otydligt. Har varken fel på gula fläcken eller begynnande gråstarr, utan besvären är en följd av glaskroppsavlossningen. Tyvärr har de blivit sämre under de senaste månaderna.
Det var ingen höjdare, då har jag klarat mig bra hittills. Motljus är lite besvärligt men inte värre än att det är en irritation. Hos mig är det snarare tvärtom, om jag tittar på en sak en längre tid så tenderar det att bli mindre störande. Därimot så märker jag att det blir sämre när jag blir trött.
Hej Jem, hittade din sida då jag sökte på glaskroppsavlossning. Det var ju ingen höjdare att läsa tyvärr. Jag har svagt suddiga flagor som åker över höger öga. Är helt beroende av det ögat då det andra är kraftigt nedsatt pga närsynthet. Det verkar ju vara ett genomgående tema hos dom som skrivit till dig. Om jag förstår det rätt så är detta inget man ska hoppas på går över eller? Har varit hos ögonläkare som mumlade något otydligt när jag frågade om det var övergående eller inte. Fick inget klart besked, men nu vet jag mer. Är över 50 och väldigt närsyn vilket verkar vara ett gemensamt drag. Känns ju ganska deprimerande, finns det inget man kan göra? Inget hopp alls att det ska gå över?
Hej du, jag är ju ingen ögonexpert men jag kan ju berätta vad min läkare sa. Vi som är närsynta har ökad risk för glaskroppsavlossning pga formen på ögonen (det är ju därför vi är närsynta), ju mer närsynt desto större risk är det.
Som jag förstår det så är den förbättring man kan hoppas på att grumlingarna absorberas med tiden, de har sagt att man ska vänta ca 1 år innan man vet något. Min erfarenhet är att bara mindre förändringar har skett efter de första veckorna (och nu är det ca 2 månader kvar till att ett år har gått).
När jag var på sista kollen i februari så sa läkaren att det fanns de som hade den mängd grumlingar som jag har och krävde operation. Den operationen innebär, om jag förstod rätt, att man tar bort glaskroppen och ersätter det med någon saltlösning. Dock så innebär det ökade risker för närhinneavlossning etc. Underförstått var att han inte tyckte det var värt risken för min skull och jag håller med. Jag kommer inte att göra något förrän det blir sämre.
Jag håller med om att det känns rätt deprimerande, kände väl ungefär likadant i början … dock så har jag börjat vänja mig plus att när jag tänker på alternativet (fjärde bilden uppifrån) så är jag rätt nöjd över att det inte är värre. Ingen större tröst är jag rädd för men …
Nu vet jag inte vilken typ av läkare du pratade med men om du inte pratade med en ögonläkare så tycker jag att du ska kontakta en sådan (en bra optiker kan ofta förklara mer än en genomsnittlig läkare – min erfarenhet) och få en undersökning där. Här i Umeå var de jättebra.
Kul att sidan finns. Idag fick jag precis det du beskrivit . Man kunde liksom se hur det rann ut svart i ögat, ungefär som bläck man häller ut i vatten. Hade tidigare haft en glaskropsavlossning men bara med prickar. Drog direkt till ögonkliniken som låg på vägen hem.
Undersökninfgen visade att näthinnan var ok men jag skall dit om 2 veckor igen.
Däremot har jag blivit enögd för maken till grumling har jag inte sett. Det är som att titta genom en frostig ruta till ett badrum eller se genom ett blad gelatin. Jag sade till ögonläkarenm att jag upplevde det som en blödning i ögat men hon menade att det var “grumlingar”. Någon som vet hur snabbt grumlingen kan försvinna??
I mitt fall hade det lättat betydligt inom en vecka, men som jag skrivit ovan så är det ganska mycket kvar så här 10 månader efteråt. Faktum är att de sista 4-5 dagarna upplever jag det mer irriterande än vanligt (en extra tjock ‘grummel’ råkar befinna sig precis där jag tittar)
Jag opererades för 1 1/2 år sedan för grå starr. Då sa dom att dom även åtgärdade min dåliga syn på långt håll. Men jag blev besviken. Jag såg ännu sämre på avstånd med mitt högra öga. För ett par månader sedan fick jag glaskroppsavlossning på höger öga och åkte till ögonakuten på St Erik i Stockholm. Där sa läkaren att det finns inget att göra åt glaskroppsavlossning. Det har blivit bättre men fortfarande så är det besvärligt. När jag var hos optikern för en kort tid sedan sa dom att det gick inte att åtgärda min dåliga syn på höger öga. Jag ser allt sämre med det. Jag fick en tid hos ögonläkare och där vet dom inte vad det beror på. Dom kan inte se något fel vid undersökning. Optikern sa att jag har rätt att få veta vad det beror på iallafall. Jag har ingen efterstarr. Jag har fått en tid för synfältsundersökning men förstår inte varför eftersom jag redan varit på två sådana. Lång tid får jag vänta också. Det är stor skillnad på min syn på vänter o höger öga. Kan det bero på varför det känns som mitt synfält inte är ett enda synfält utan istället som två stycken? Vad jobbigt det här är.
Det låter inte så kul det där, jag hoppas att det fixar sig.
Det skadar nog inte att låta flera läkare titta på det hela. Pappa råkade ut för dubbelseende när han gick i pension, han var på flera undersökningar men läkaren hittade inget fel. Efter några år så bytte han läkare som blev lite misstänksam och efter en undersökning till så kunde de konstatera någon sorts hormonrubbning.
nu var ju jag in för att titta på dina fina hemsidor, va himla bra de är! men hur är det med glaskroppsavlossningen nu? otäckt ju. / Släkta
Hej och hå, frisk som en nötkärna trodde jag, tills för 8 dagar sedan. Hade haft lite svarta saker som flöt runt i höger öga i c:a 2 veckor och nu när jag drar mig till minnes så hade jag då blixtar i ögat men trodde det var trötthet. Fick förra torsdagen stora “sjok” som började krypa upp i synfältet och blev livrädd. Kom till ögonkliniken i Halmstad där man konstatera 2 hål i näthinnan samt avlossning. Laseroperation den 29/10 med 440 skott och ytterligare 145 dagen efter, nu en vecka senare även laseringrepp i vänster öga då man konstaterar “svaga kanter” även där. Tydligen vanligt att det kommer på även andra ögat !!
Jag bor i Stockholmsområdet och har problem att hitta en bra ögonläkare. Jag har opererat gråstarr. Sedan började problemen. Höger öga var så starkt nedsatt syn att optikern sa att det gick inte att åtgärda. Jag beställde tid hos ögonläkaren och väntetiden var flera månader. När jag äntligen får en tid så är det först ett par timmars väntetid i väntrummet. Sedan kom jag in och det var väldigt stressigt och hon gör en undersökning och säger att hon kan inte se något fel på mina ögon. Jag frågar varför synden är så väldigt nedsatt på höger öga och hon svarar att det vet hon inte. Du är ju iallafall 60+ och då får man ibland finna sig i dåliga ögon. Optikern säger att ögonläkaren bör kunna svara på varför synen är så starkt nedsatt. Sedan får jag glaskroppsavlossning och åker akut till s:t Eriks ögonsjukhus och doktorn där säger att det är glaskroppsavlossning och det finns ingenting att göra åt det. Jag ser ännu sämre nu. Jag tycker om att läsa böcker och på senaste tiden är det ännu mer suddigt och nu ser jag dubbelt också emellanåt och ibland blir texten så konstig att bokstäver från raden ovanför hoppar ner på raden jag läser. Men om jag ringer till ögonläkaren för att beställa en tid så är väntetiden ett halvår och när man kommer dit så blir det bara att hon säger att hon set ingenting fel med mina ögon. Vad f-n ska man göra? Är det någon här som kan tipsa om en bra ögonläkare i Stockholmsområdet? Jag hoppas på ett riktigt bra svar. En som älskar att läsa biografier.
Det lät ju inte så bra. Nu är jag ingen ögonläkare (och inte heller vet jag något om ögonläkare i stockholm) men jag undar de tänkte på själva glaskroppsavlossningen när de sa att “det finns ingenting att göra åt det”. Den går väl inte att göra något åt, speciellt inte om den redan är klar. Synen i sig kanske går att göra något åt.Jag skulle ringa och prata med ögonkliniken och be om en närmare förklaring vad de menar, alternativt förklara varför det inte går att göra något åt det.
Jag hade glaskroppsavlossning i somras på ena ögat och för ett par år sedan gråstarroperation. Jag har efter gråstarroperationen blivit väldigt närsynt. Flera av er skriver att ni är väldigt närsynta och jag undrar finns det ingenting att göra åt närsyntheten. Har er ögonläkare förklarat varför det inte går att åtgärda med glasögon? Jag har de senaste månaderna fått problem med att när jag sitter framför datorn eller läser så blir texten helt plötsligt alldeles dimmig. Det blir så dimmigt att jag inte kan läsa texten. Ibland lättar dimman efter en stund men ibland dröjer det. Det är på båda ögonen. Min ögonläkare har jag varit hos 3 gånger och hon säger varje gång att hon ser inget fel på mina ögon. Ibland ser jag sämre på ena ögat och ibland det andra ögat. Optikern tycker det är konstigt att inte ögonläkaren kan tala om varför min dåliga syn inte går att korrigera med glasögon. Ibland går textraderna i vågor men ibland inte. Har någon av er liknande problem med ögonen? Är det glaskroppsavlossningen som orsakar det här men isåfall varför är båda ögonen då drabbade. Man blir så trött på att ha det så här.
Anledningen till att många närsynta får glaskroppsavlossning är ögats form hos oss, det gör att det själva glaskroppen “drar” mera mot ögats baksida än “normala” ögon och därför är det oftare vi får glaskroppsavlossning. Detta går ju inte att kompensera med glasögon (de kan inte ändra ögats form). Nu vet jag inte om det var detta du menade.
Den här dimman du pratar om, det är inte grummel som åker omkring i glaskroppen och gör att man ibland ser dåligt (eftersom det är grummel mellan syncellerna och det du tittar på). Jag har detta konstant och det varierar hur mycket jag märker av detta. När grumlet glider omkring så kan jag uppleva det som en våg som glider över texten. Om det är detta som är ditt problem så går det inte heller att göra något åt med glasögon eftersom glasögon bara bryter ljuset och inte kan påverka vad som finns i ögat. Däremot går det att operera enligt min ögonläkare och min optiker.
Men jag vet inte heller om det är detta är vad du frågade om.
Pingback: Funderingar » Dagsläget för min glaskropssavlossning
Jag har precis fått beskedet om denna sjukdom. Samtidgt säger de att jag inte får lyfta tungt för då kan näthinnan lossna. Jag är närsynt. Jag kan inte läsa en bok nu men klarar bra att se på TV. Jag har haft detta i några veckor och det är väldigt handikappande. Med slöjor sin rör sig och färger som ändrar färg och allmänt dunkel. Skall man våga operera sig tro eller kan det bli bättre om några månader?
Jag har precis fått beskedet om denna sjukdom. Samtidgt säger de att jag inte får lyfta tungt för då kan näthinnan lossna. Jag är närsynt. Jag kan inte läsa en bok nu men klarar bra att se på TV. Jag har haft detta i några veckor och det är väldigt handikappande. Med slöjor sin rör sig och färger som ändrar färg och allmänt dunkel. Skall man våga operera sig tro eller kan det bli bättre om några månader?
Jag är ju ingen läkare men personligen skulle jag nog vänta ett tag, det besked jag fick vad att det kunde ta 12-18 månader (vilket stämmer ganska bra) plus att hjärnan blir van och sorterar bort grumlet.
Jag är ju ingen läkare men personligen skulle jag nog vänta ett tag, det besked jag fick vad att det kunde ta 12-18 månader (vilket stämmer ganska bra) plus att hjärnan blir van och sorterar bort grumlet.