Åsele Marknad

Såja, då har vi besökt årets upplaga av Åsele Marknad. Vi kom dit på lördagen men då var vädret ganska hurvligt, det regnade definitivt för mycket för att det skulle vara kul att gå runt någon längre stund.

Dagen efter var det dock perfekt väder, inte för varmt och inte för kallt. Marknaden verkade vara mindre i år än för några år sedan, det kändes som det var färre antal besökare och det var definitivt färre handlare.

Det största problemet tycker jag dock är likriktningen bland handlarna. Det är alldeles för många godis-, kläd- och korvförsäljare som säljer nästan identiska saker så det blir lite trist att gå runt och hitta samma saker överallt. Men det finns naturligtvis undantag, t.ex. godisförsäljare som förgyller marknaden.

Personligen saknar jag handlare som säljer konstiga prylar, sina egna uppfinningar, finurliga möbler och andra udda saker.

Men om man bortser från det så verkar folk ha det trevligt. Många träffar bekanta och stannar upp för att prata en stund

Andra är rätt nöjda med att sitta och titta på människorna som vandrar förbi

Sedan finns ju naturligtvis nöjesfältet som roar många, framför allt de yngre

De allra yngsta kan ju till och med hitta något spännande i ett gathörn.

Jo, jag tycker om att gå runt och titta på folk, se vad handlarna har att erbjuda och naturligtvis göra ett och annat inköp.

Pfjuu, jag vågar kanske vara med

Jag är en hyfsat skytt, skjuter typ 15-20 poäng (av 20 möjliga) trots att jag bara skjuter
en gång per år ungefär. Nu är det två år sedan eftersom jag opererade ögonen i fjol och
inte hade några fungerade glasögon då. Så jag åker till skjutbanan och skjuter mot
måltavla – och det är som vanligt: fyra skott inom en ammunitionsasks storlek. Klämmer
iväg några till och åker sedan hem.

Veckan efter åker jag dit igen och skjuter på älgbanan, inte något fantastiskt resultat
typ 14-15 men godkänt, näste serie gör jag min gamla vanliga 5, 4, 5, bom. Men eftersom
det är så mycket folk så åker jag hem. Dagen efter är jag där igen men nu går det inte bra
alls, missar skotten katastrofalt, de ligger överallt på måltavlan och det är som om jag
aldrig har hållit i ett gevär förr – nä det är sämre än då. Åker hem och är lite småsur.

Torsdag – sista chansen att skjuta innan älgjakten, skjuter ändå sämre, en lyckat serie
där jag åt bägge hållen har träffar som ligger i stort sett på varandra … men utanför
träffytan och ena fallet åt höger och det andra vänster. Fattar ingenting!!

Undrar om jag helt har klappat ihop, ser för dåligt, fel på glasögonen eller om jag är
nervös (förbannad vet jag att jag är!!). Frågar skjutledaren om han ser att jag gör något
fel? ”Nä, jag fattar ingenting du sprider ju skotten över hela tavlan”. Att säga att jag
är frustrerad är ingen överdrift. Droppen kommer när jag skjuter på stillastående älg,
vilket normalt är 5 eller 5-4 och jag vet att jag skjuter mitt i träffområdet och träffar
1 m framför och 1 m under … det är så fel att det inte existerar i min världsbild.

OK, det är nu jag funderar på att skippa älgjakten, i alla fall att vara med och ha bössan
med. Fota kan jag ju alltid passa på att göra.

Så idag börjar jag packa ihop alla prylar för att bära ut i bilen och till slut går jag
och hämtar bössan. När jag lyfter ut den så skramlar det till rejält och där står jag med
bössa men utan kikarsikte !!! Kikarsiktet har ramlat loss !!!

Det antagligen suttit löst ett tag och rört sig mellan varje skott vilket förklarar en hel
del !!! Pjfuuu, det var inte mig det var fel på !! Nu är det bara att åka i väg och
justera kikarsiktet så blir det som vanligt igen 😀

Hundägare för en vecka

Jag har visserligen tagit hand om hundar förr, men det har bara varit för en eftermiddag eller nåt sånt. Men nu skulle vi ta hand om Nelson i 10 dagar, hur skulle det gå??

Nu var det egentligen ingen större fara att ta hand om Nelson i 10 dagar eftersom Annika har haft hund förut. Men för mig som ”bara” har haft katt förut så var det lite spännande – fast det blev lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Nästan alla hundar jag träffat tidigare har varit jakthundar … och Nelson är inte en jakthund!! Så den första promenaden blev lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig 😀

Men låt mig ta det hela från början, jag har träffat Nelson tidigare och tyckte då att han var en riktigt cool hund. Så när vi fick chansen att ta hand om honom en vecka så sa jag ”ja” på en gång. När han kom så sprang han runt som ett tok och kollade runt överallt. Lite senare så var det dags för en skogspromenad, så jag gjorde mig redo för en längre skogspromenad.

Nelson och jag gick glatt ut från huset och började gå längs en skogsväg. När har jag har varit ute och gått med andra hundar så har detta inneburit att jag har haft en hund som dragit iväg i kopplet för att kolla något. Här hände något helt annat. Nelson inte bara gick efter mig, han la sig ner och ville inte gå längre – vi var 50 meter från huset – utan han tyckte det var dags att gå hem. Detta har aldrig hänt mig förr, men eftersom Nelson nyss hade kommit till oss så var han kanske lite vilsen/orolig.

Men nej, trots att han en vecka senare verkade ha vant sig helt och hållet vid att bo hos oss så hade han inte lust att ta några längre promenader. Jag hade också hoppats på att ta några häftiga bilder när han hoppade i sjön från bryggan … men icke. Han vägrade nämligen att hoppa i från bryggan utan gick försiktigt i från bryggan.

Så vad lärde jag mig av detta? Jo, att hundar är individer de också 😀