Posts in Category: Hälsa

En dålig träningsform

Under de senaste veckorna har jag provat en av de nya ”inne-träningsformerna”: hostning. Själva träningen sker enskilt eller tillsammans med andra och går ut på att man spänner magmusklerna för att stötvis pressa ut luft genom munnen … gärna ljudligt. Det fina med denna träningsform är att den kan utövas vart som helst, i sängen, vid matbordet, i bilen, på jobbet, på bio, etc. Dock är den mindre omtyckt av andra personer på platser som bio och teater. Själva effekten av träningen är markant just i magområdet, magmusklerna får en kontinuerlig träning under dagen. Den längsta period jag har lyckats utöva denna träningsform är ca 3 månader och vid det laget var magmusklerna i alldeles ypperlig form.

Nackdelarna med hostning är att det kan vara svårt att sova, titta på TV, lyssna på musik, etc. Det är också möjligt att det uppstår en viss form av mobbning från omgivningen där andra personer vill att man ska avvika från TV-rummet, bio, teatern, etc. I de fall där man delar sovrum/säng med någon annan så kan man också få ondskefulla blickar och höra muttranden typ ”sova på soffan”. Även husdjur kan se missbelåtna ut – dock utan muttranden. En stor nackdel är att hostning oftast inte går att kombinera med andra träningsformer som t.ex. löpning, simning, sång, kampsport, etc. Det är därför tvunget att välja: hostning eller andra träningsformer.

Även om hostning har en lång historia i Sverige som träningsform så har den har inte riktigt fått sitt genombrott. Jag ska erkänna att hostning tidvis har varit enormt populär där en betydande del av befolkningen har utövat sporten, hostning har även uppmärksammats i både lokal och nationell media. Trots detta har jag inte sett att det ska finnas någon form av seriespel vare sig på lokalnivå eller nationell nivå. Jag har undersökt spridningen av hostning som sport/träningsform och det tycks vara något som utövas av hela mänskligheten oavsett sociala/ekonomiska förutsättningar. Hostning borde alltså kunna bli framtidens träningsform/sport där alla människor oavsett bakgrund kan delta.

Trots de många fördelarna och den stora potentialen som en internationell träningsform/sport kan jag inte rekommendera hostning. Jag är av den åsikten att träningen är för ensidig samt att de sociala faktorerna gör att det blir svårt att träna utan att bli socialt stigmatiserad.

För att sammanfatta: jag är jävligt less på att hosta nu!!!

Skelögd

Så, då har jag fått reda på att det är ännu ett fel på mina ögon: skelögd.

I höstas så var jag till optikern eftersom jag tyckte jag såg sämre men efter undersökningen så kunde hon bara konstatera att jag inte hade någon förändring – i alla fall inte så mycket att det var lönt att bry sig – på någon av ögonen utan de var likadana som året före. Dock så kunde hon inte förklara varför jag såg bättre när jag lutade huvudet bakåt. Just innan vi var klara så kollade hon en sak till och … sedan sa hon att jag kanske var skelögd men att hon inte kunde något om detta och att jag skulle få en remiss till ögonkliniken.

Så i förra veckan var jag dit och mycket riktigt, jag är tydligen skelögd i vertikalled. Det är tydligen något som hjärnan har svårare att kompensera för än skelning i horisontalled. Så nu går jag omkring med nåt sorts gummiliknande material vänster glas – det är något sorts prisma – och meningen är att jag ska se om det blir bättre/vilsammare.

Efter fem dagar med att ha detta framför ögat så kan jag konstaterar att det är vilsammare för ögonen, eller rättare sagt hjärnan, det är inte lika stor skillnad när jag byter mellan glasögonen eller mellan glasögon och linser. Men sedan vet jag inte om jag ser bättre, jag tycker snarare att jag ser sämre på höger öga men det kan ju bero på att gummimatrialet inte har världens bästa optiska egenskaper.

Varför är jag då plötsligt skelögd? Det är det naturligtvis ingen som vet riktigt men troligtvis har det att göra med det band de satte dit vid operationen i maj för två år sedan. Meningen med bandet är att det ska dra ihop ögat så att jag inte får näthinneavlossning men samtidigt blir det svårare att röra ögat eftersom det hindrar musklerna som rör ögat, det kan alltså vara en helt mekanisk förklaring till det hela.

Detta med att vara förkyld

Det här med att vara förkyld är klart överskattat. Visst, det finns en del fördelar: om man är för sjuk för att vara på jobbet men inte tillräckligt sjuk för att vara helt utslagen så kan det ju vara ”trevligt” – dvs ligga och titta på TV utan att koppla in hjärnan. Men annars så är det mest bara långtråkigt.

Just nu så håller min förkylning på att bli bättre, dvs jag mår sämre och snart börjar jag närma mig stadiet att det är dags att åka hem från jobbet och sova. Dock så tänker jag just nu mest på fotöljen, täcket, glöggflaskan och TVn … känns som en rätt trevlig kombination just nu.

Nagelmassa?

För några månader sedan så skadade jag tydligen ett finger (märkte det aldrig själv) så att de blev ett ”gupp” i nageln – det syns lite granna på bilden. Samtidigt så svullnade fingret upp just innanför nageln. Bulan har blivit större och efter några månader kunde jag inte låta bli utan stack hål på blåsan och tryckte lite granna.

Upp så kommer någon sorts trögflytande massa, det är inte var utan det påminner mig mest om silicon eller något liknande. Inte heller har svullnaden gjort ont när man trycker på den. Är detta ”nagelmassa”, dvs något sorts ”hornmaterial”?

Knäont

Känner mig lite fundersam just nu. För några veckor sedan så kände jag plötsligt av mitt högerknä på en träning. Vi gjorde ingenting som egentligen belastade knäna utan det hela kändes rätt omotiverat, smärtan kom i ett smalt stråk över knäskålen, lite till vänster om mitten. Men eftersom det inte gjorde speciellt ont så slutade jag bara med det jag höll på med och gjorde något annat.

Smärtan försvann … och kom igen dan efter, återigen i ett smalt stråk över knät. På det viset har det varit dessa två veckor, känner lite granna, försvinner, känner lite granna, försvinner, etc. Så jag har trott att det är någon överansträngning och tagit det lite lugnt, men eftersom jag aldrig har haft några knäproblem så har jag inget att jämföra med.

Men i söndags blev jag lite orolig. Som vanligt så var jag och instruerade två knattepass och hade inga känningar alls från knät (eller bara lite granna). Men på det andra passet skulle jag visa en övning där jag skulle lägga mig ner på golvet och när jag skulle lägga mig ner nöp det till ordentligt i knät, så pass att jag inte kunde lägga mig ner. Senare på avslutningen kunde jag inte heller sätta mig ner på knä utan fick stå istället.

Nu har smärtan spridit sig och är mera permanent, den går fortfarande i ett stråk över knät men nu känns det lite i muskeln(?) på vänster sida också. Lite fundersam blir jag.

Nåja, jag har det bra i alla fall. Mejlade företagshälsovården i söndags kväll, fick svar i dag och ska på besök i morgon. Så då får jag kanske veta vad det är för något.