Detta är vyn från Kyrkbron upp mot sjukhuset, designhögskolan, etc, och som synes så kan det ibland vara ganska läckert ljus här. Både på vintern och sommaren kan solen lysa på ett sätt som gör att det är klart fotomässigt, det enda problemet är att man inte kan ställa sig så att man slipper få körbanan i synfältet. Jag skulle vilja stå just vid räcket och fota men då blir jag ju överkörd !!!
Fota porträtt är kul, tyvärr så är det väldigt sällan jag gör det … och om jag någon gång lyckas ta ett porträtt så är det oftast så att jag bara slänger upp kameran och tar en bild innan personen hinner reagera. Någon gång hoppas jag att jag får chansen att verkligen försöka få ljuset rätt, etc.
Här är några exempel på mina “släng-upp-kameran-och-ta-en-bild-innan-de-tittar-bort”-porträtt (alla utom en)
För första gången på jag vet inte hur länge så orkade jag ta mig samman och ta med kameran på en liten promenad. Det blev bara en kort sväng men jag hann i alla fall se en av våra “solkatter”, en gräsand plus några andra småfåglar och ett flygplan.
Så var det då äntligen dags för mig att få gå B-kursen, den har varit på gång i ett år men på grund av olika fördröjningar så har det inte blivit av förrän nu.
Så den 5 mars så hittade jag två Öviks-bor utanför dojon när jag kom dit. Jag släppte in dem och efter en liten stund började det rulla in folk från Luleå (2st), Hudiksvall (1st), Umeå (11st) och naturligtvis Uppsala. För mig var det lite skoj att upptäcka att jag hade gått C-kursen tillsammans med de från Övik och Luleå. Efter en stund så gick vi bort till Nolia där vi hade teorilektionerna.
Teoridel
Jag måste erkänna att jag är lite "allergisk" mot möten och kurser (yrkesskada) eftersom de tenderar att bli ganska långtråkiga. Men inte denna gång !! Tony är en väldigt, väldigt duktig presentatör/lärare som gjorde att jag var på alerten alla tre dagarna – jag är väldigt imponerad.
Under de tre dagarna så varvade vi teori och praktik. En sak som är väldigt bra är detta med att titta på varandra och försöka se hur olika personer instruerar samt få konstruktiv kritik. Väldigt nyttigt på flera olika sätt, inte minst att man ser olika sätt att göra tekniker och ibland helt nya tekniker.
Men efter två dagar så var det dags för de traditionella gruppbilderna
Alla de gladaMer allvarligt
Och efter detta så var det dags för utdelningen av kursintyg och diplom. Som tack till Tony så fick han en liten reklam-buff från UBK
Glad
Med på kursen var: Beatrice och Isabell (LJJK), Marcus (HJJK), Anders och Jörgen (ÖJJK) samt Ida, Sanna, Johan, Simon, Harriet, Jan Erik, Erik, Thore, Emma, Victor, och Robin (UBK).
Så var det då dags för en lektion igen, just nu ser ju det inte som om närvaron kommer att bli så lysande, kanske det blir andra gången i mitt liv jag har 0 studenter på en lektion. Den här gången har jag dock rätt stor förståelse för studenterna eftersom det var meningen att det här passet skulle ha gått i måndags men då mådde jag inte så bra så jag var tvungen att ställa in. Så igår förmiddag skickade jag ut ett meddelande om att vi kör idag istället … och en timme före passet så får ett meddelande om att mailinglistorna vi använder för att skicka ut kursinfo har varit felkonfigurerande och inga studenter har fått några email alls.
Så med tanke på att de fått meddelande om dagens pass mindre än 60 minuter innan passet så är detta vad man vänta sig.
Med tanke på att detta är 5-6 kursen i rad som går sämre än vad jag tycker är rimligt så får jag fundera på vad jag ska göra
Hur less är jag på min gallstenar på en skala 1 till 10??? Ungefär 14 tror jag. Tillbringade eftermiddagen med att ha ett ganska ordentligt anfall, jag tror att det var det mest smärtsamma hittills. För ovanlighetens skull fixade det sig med lite “knark” … men jag är tämligen övertygad om att det är en ganska tillfällig lindring.
Det är ganska fantastiskt vad dessa små kristaller har lyckats ställa till med: en missad provgradering, en missad resa till Linköping, en månads missad träning, och risken är väl rätt stor att jag missar helgens B-kurs också.
Sedan har det naturligtvis strulat till det en del på jobbet också, har inte kunnat koncentrera mig på jobbet när det gör ont vilket har gjort att jag har blivit rejält efter med labbar etc.
Nä, nu skulle jag verkligen uppskatta om de kunde fixa detta så fort som möjligt. Tydligen så står det i min journal att jag ska kallas inom en månad från mitt senaste sjukhusbesök … idag har det gått 3 veckor.
Nåja, nu ska jag sluta sura och försöka göra någon nytta i stället.