Så ja, nu har jag haft delar av läppen “bedövad” i fem dagar och det är ju en liten annorlunda upplevelse. Att vara bedövad efter att ha varit hos tandläkaren har väl de flesta varit men det går ju över efter någon timme, att ha bedövningen i fem dagar medför lite andra upplevelser.
Det hela startade alltså i måndags då jag av någon obegriplig anledning fick för mig att blockera ett slag med ansiktet istället för med en arm (tips: gör inte det, det blir inte bra). Det gjorde naturligtvis ont, men blödde inget och inte syntes det något annat heller så jag trodde inte blev så stor skada men jag klev av mattan för resten av kvällen. Dock så var delar av ansiktet bedövat, ganska specifikt – under läppen, vänstra delen av överkäken och lite granna på ena sidan näsan.
Tänkte inte så mycket på det utan tänkte att det går över efter ett tag … men på tisdag morgon så var bedövningen fortfarande kvar, samma sak på onsdag och torsdag. Så på fredag gjorde jag ett besök hos läkare som skickade mig till sjukhuset för en skiktröntgen.
Själva skiktröntgen var en snabb men intressant historia, fast jag vet inte om jag ska vara besviken över att det inte hände något speciellt. Jag har ju sett på House och där händer det alltid något konstigt när någon åker in i röntgen maskinen 
På måndag får jag besked men antagligen är det någon svullnad som ligger och trycker på någon nerv. Alternativt så är det någon spricka eller skada på själva skelettet men de lär nog inte göra något åt det om så skulle vara fallet.
Men åter till själva bedövningen, det är ju lite konstigt att gå runt och vara bedövad så här länge. Att äta är ju lite märkligt, åt en banan och tyckte det var en stor grop i den men det var naturligtvis bedövningen som var orsaken. Sedan känner jag inte om det är kallt eller varmt på den sidan, eller om det är något som ligger kvar på tänderna. Egentligen ingenting att bry sig om men det känns lite märkligt. Att de sedan kryper i skinnet och att det ofta känns som om något hårstrå ligger och killar mig på näsan blir lite tröttsamt i längden. Och gör jag fel grimaser så sticker det till ordentligt.
Men för att citera Jens: “Old karate wisdom: don’t block with face… “
