Monthly Archives: november 2016

De verkliga hjältarna på årets Toughest

Som vanligt så bjöd årets Toughest på en massa kämpa-insatser och jag tycker det är jättekul att se alla som tar sig runt banan. De allra flesta tar det hela med en klackspark och verkar ha rätt kul medan de försöker ta sig förbi hindren. Om jag ska vara helt uppriktig så tycker jag elitklassen är den tristaste och mest ointressanta klassen, inte alls speciellt kul att titta på. ”Amatörerna” och kompisgängen däremot kan vara riktigt roliga att titta på.

I år så fanns det några speciella personer som var med, några som jag verkligen tycker förtjänar en extra applåd, nä förresten ett helt gäng med applåder och minst en påse medaljer var. Det gäng funktionshindrade som sprang banan.

2016-09-17_12-42-00_00002

Jag hade som vanligt ställt mig vid ett lerhål för att försöka få några roliga bilder, tyvärr var det alldeles för torrt, när jag plötsligt fick syn på några personer som jag kände igen: Hanna och Nina. Lite förvirrad började jag att ta bilder av dem när de sprang förbi, jag hade ingen aning om att de skulle vara med.

2016-09-17_12-42-39_00003

2016-09-17_12-43-05_00004

Hanna och Nina känner jag från de gånger jag har varit jutsu-instruktör för dem. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att de skulle vara med på Toughest. Som vanligt så tog sig Nina an saker och ting med ett leende på läpparna medan Hanna kämpade på så gott hon kunde. De andra känner jag inte men allihop gjorde ett superjobb.

2016-09-17_14-24-01_00005

Att se hur de hjälpte varandra för att ta sig runt, hur de hejade på varandra, osv, var riktigt, riktigt kul att se. Jag tror inte vi kan riktigt förstå vilken prestation detta är.

2016-09-17_14-25-28_00007

Jag är så fruktansvärt imponerad över det gäng som tog sig runt. Inte nog med att de var med, de kämpade på med allt vad de kunde för att ta sig runt och gjorde jättebra ifrån sig. Nä, de hade inte den bästa tiden men de verkar ha haft det rätt kul i alla fall.

2016-09-17_14-25-33_00008

Blixtfoto

Jag har ogillat blixtfoto sedan jag var tonåring. Varför? Jag lyckades aldrig få en ljussättning som jag var nöjd med, tvärtom alla bilder fick väldigt hårda skuggor och hög kontrast vilket gjorde att jag slutade använda allt vad blixtar hette.

När jag började fota igen, det var ett uppehåll på 15-20 år där, så stötte jag på samma problem. Det blev inte bra, även om det blev bättre med lite övning. Sedan köpte jag en ny blixt och resultatet blev dramatiskt bättre, det var en kombination av ljusstarkare blixt, bättre objektiv och att jag hade lärt mig en del. Men jag förstår inte riktigt hur det fungerar, speciellt frustrerade har det ha varit med porträttbilder – jag har aldrig lyckats få den där fina belysningen som en del fotografer har.

Jag har experimenterat en del, men jag har alltid gett upp eftersom jag inte fattat hur man ska göra. Så fort jag plockar av blixten från kameran och försökt ha den på sidan om så har det blivit risiga resultat. Men jag tycker att jag blivit hyfsad på att hantera blixten när den sitter på kameran – helt enkelt därför att jag ytterst sällan har haft möjlighet att använda ”lösa” blixtar.

Men jag har konstaterat att 70-80% av de bilder jag tar är tagna med blixt … så det är ju bara logiskt att jag försöker lära mig hantera blixterna så bra som jag någonsin kan. Tyvärr så har jag inte så stora möjligheter att åka iväg och gå någon kurs eller så, istället så letade jag reda på några videos som visade hur man kan göra, satte mig ner och tittade igenom vilket resulterade i flera ”Aha”-upplevelser.

Förra veckan beställde jag några billiga radiotriggers och idag tog jag de första bilderna. Och skillnaden är enorm mot mina tidigare försök, fotot av björnen är ett av mina allra första försök. Nu måste jag bara hitta någon som vill be fotograferad så att jag kan öva lite granna.