Nu var det egentligen ingen större fara att ta hand om Nelson i 10 dagar eftersom Annika har haft hund förut. Men för mig som “bara” har haft katt förut så var det lite spännande – fast det blev lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Nästan alla hundar jag träffat tidigare har varit jakthundar … och Nelson är inte en jakthund!! Så den första promenaden blev lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig
Men låt mig ta det hela från början, jag har träffat Nelson tidigare och tyckte då att han var en riktigt cool hund. Så när vi fick chansen att ta hand om honom en vecka så sa jag “ja” på en gång. När han kom så sprang han runt som ett tok och kollade runt överallt. Lite senare så var det dags för en skogspromenad, så jag gjorde mig redo för en längre skogspromenad.
Nelson och jag gick glatt ut från huset och började gå längs en skogsväg. När har jag har varit ute och gått med andra hundar så har detta inneburit att jag har haft en hund som dragit iväg i kopplet för att kolla något. Här hände något helt annat. Nelson inte bara gick efter mig, han la sig ner och ville inte gå längre – vi var 50 meter från huset – utan han tyckte det var dags att gå hem. Detta har aldrig hänt mig förr, men eftersom Nelson nyss hade kommit till oss så var han kanske lite vilsen/orolig.
Men nej, trots att han en vecka senare verkade ha vant sig helt och hållet vid att bo hos oss så hade han inte lust att ta några längre promenader. Jag hade också hoppats på att ta några häftiga bilder när han hoppade i sjön från bryggan … men icke. Han vägrade nämligen att hoppa i från bryggan utan gick försiktigt i från bryggan.
Så vad lärde jag mig av detta? Jo, att hundar är individer de också
I går så väntade jag på att skjutsa hem dottern så jag tänkte att jag skulle ta några zoner medan jag väntade. Mitt mål var att komma upp i Greed-20 och tangera mitt tidigare rekord (som jag tog för 3-4 dagar sedan). Sagt och gjort, vecklade upp cykeln och cyklade iväg till första zonen … och naturligtvis så blev jag tvungen att modifiera min tänkta färdväg lite granna eftersom det var fler som var ute och turfade. Samtidigt så ändrade jag målsättning, i stället för att satsa på Greed-20 så tänkte jag plocka unika zoner bort mot Röbäcks-hållet.
Hittade en del fina cykelvägar och snart hade jag plockat de lätta unika zonerna. Så varför inte satsa på de som ligger en bit bort, de ger ju i alla fall lite mer poäng, men eftersom min små däck inte fungerar strålande på lösgrus var det inte en helt njutbar upplevelse. Men jag tog dem och sedan alla andra zoner på Röbäck utom en, över till Teg och några zoner där. Och titta Greed-20 är uppnått.
Men på väg in mot stan så tog jag några till och efter lite kämpande så rullade Greed-30 in. Efter några zoner till så “råkade” Greed-40 dyka upp och strax därefter fick jag en liten kungakrona på huvudet – lite stolt blev jag eftersom det är första gången det hände.
Kungakronan !!!
Började cykla tillbaka mot bilen när jag fick ett litet meddelande från Stelvio som gratulerade till kepsen och undrade jag inte skulle satsa på Greed-50 … nja, det kändes ju lite jobbigt samtidigt som jag hade några zoner mellan mig och bilen. Men 40, blev 42.
Ska jag satsa på Greed-50???
Sedan 46 … ja va fasen det är väl lika bra att testa. 47, 48, 47, 48. På chatten så fick jag hjälp av de som väntade med att ta mina zoner. 49, 46, 47, 47, 48, 47 … öka hastigheten!!! … 48. Pust, det här tempot var det länge sedan jag cyklade i. 47 IGEN. Tackade nej till ett glas vin från några campare. 48 … 47 igen … ett sista försök sedan ger jag upp … 48 … öka tempot … 49 … vart fasen finns närmsta zon?? … fortare … där är sista zonen … vänta … måtte ingen ta någon zon nu … “Zone Taken”
50 zoner
“You have a new medal”. Pjuuu
Greed-50!!!
Tack för hjälpen allihopa, till slut lyckades jag. Så vad som började som en liten tur för att ta 20-25 zoner slutade med en 4.5 mils cykeltur (längsta sedan jag cyklat sedan jag var 14 eller så – då blev det å andra sidan 12-13 mil) under ca 4.5-5 timmar, och Greed-30, Greed-40, Greed-50.
Lite stel i benen blev jag också, men jag kan intyga att det fungerar alldeles utmärkt att cykla några mil på en Brompton så länge det inte är för mjukt underlag.
Sedan när jag kom hem och hade suttit i fåtöljen ett tag så “belönades” jag också med ett av de värsta senadrag jag har haft nöjet att uppleva. Jag skyller detta att jag inte har haft cykeln mer än några dagar och det är första gången jag är ute och cyklar på 7-10 år.
(och för de som undrar: jodå, jag fick vänta på dottern några timmar innan vi kunde åka hem)
Det har inte blivit så mycket turfande de sista månaderna, för mycket att göra på jobbet och taskigt väder. Men idag var det fint ute så jag tog en snabb lunchpromenad och fick belöningen direkt.
